Barndomshemmet
(On the banks of the Wabash)
(My childhood home)
SvT: Karl Ewert
M: Paul Dresser
F Bb F
Där som sädesfälten böja sej för vinden,
G7 C7
och där mörkgrön granskog lyser bakom dem.
F Bb F
Syns den röda lilla stugan invid grinden,
C7 F
som i forna tider var mitt barndomshem.
C7 Bb
Där var sol och sommar över gröna hagar,
G7 C7
när som artonåring jag där hemma var.
F Bb F
och de minnen som stå kvar se'n dessa dagar,
C7 F
är de bästa och de vackraste jag har.
Ifrån landet uti väster tanken glider,
hem till kära gamla sverige då och då.
Fast det nu har svunnit många långa tider,
barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå.
Och min flicka se'n det fanns ej hennes like,
hon var solen i mitt liv då jag var ung.
Nu hon sover lungt i dödens kalla rike,
jag står ensam kvar och världen känns mej tung.
Och jag längtar hem och griper vandringsstaven,
men mitt lyckolandär endast en chimär.
Nej, här ute skall jag bäddas ner i graven,
långt från hemmet och från dem jag hade kär.
Ifrån landet uti väster..........
Jag är gammal nu och lever blott på minnet,
av mitt hem och mina vackra drömmars land.
Vad som fordom brukat fängsla barnasinnet,
står så tydligt för min inre syn ibland.
Uti hemmet fick jag allt vad jag begärde,
jag förstod det kanske ej förr'n jag blev stor.
Och föräldrarna mej livets goda lärde,
nu de äro borta både far och mor.
Ifrån landet uti väster..........
|