Utan dej
(I confess)
T: Tryggve Arnesson
M: Gunnar Hoffsten
Ensam jag går nu,
ensam, förstår du?
Allt är förbi, utan dej,
diktaren skrivit,
orden som blivit,
slut på en saga för mej...
Utan dej är himlen alltid grå,
utan dej, jag inte kan förstå.
varför månen och stjärnorna ler,
när vi vtå aldrig mötas nu mer.
Utan dej finns ingen poesi,
utan dej går lyckan mej förbi.
Med dej tycktes jorden vara så underbar,
men utan dej finns inga drömmar kvar...
|