Rida ranka

				Mel: Fritiof och Carmencita

Samborombom, en liten by förutan gata,
har ändå flickor som med dej ej blott vill prata.
Nästan i kanten av den blåa atlanten,
och med Pampas bakom sej många hundra gröna mil.
Dit kom jag cyklande en afton i April,
för jag ville rida ranka.

Skratt, skrik och vällustiga stön,
hördes från huset, där var man får mödans lön.
Jag steg in, löste biljett och styrde stegen mot en säng,
med den florerande lilla Carmencita.
Kopplerskan, mamman satt i vrån,
Hon gav mej ett ridspö, en pistong och en kondom,
Jag satt upp och Carmencita sa: "Si gratias sénor,
vamos a bailar rida ranka!"

Carmencita lilla vän. Har du inte slutat fnaska än?
Får jag tala med din  mamma och din hallick,
jag vill ha dej för mej själv, Carmencita.
Nej, don Fritiof Andersson, 
kom ej till Samborombom,
om ni hyser andra planer när det gäller mej,
än att rida ranka.

Ack, Carmencita gör mej inte så besviken,
jag hade tänkt att ägna mej åt erotiken.
Sköta staken noga, spara safter och och knoga,
inte spela och dricka, nej bara knoppa dej.
Säg, Carmencita det är ändå blott med mej,
säg, som du vill rida ranka.

Nej, Fritiof ni kan erotik,
men jag tror hellre jag vill ligga i butik,
och förresten sa min mamma just i dag att hon visste
vem som snart skulle knoppa hennes dotter.
En som har tjugotusen kor,
och som är underbar på att bedriva hor,
Han har prisbelönta tjurar, han har oxar får och svin,
och han rider underbar ranka.

Carmencita, lilla vän,
akta dej för rik mans lem.
Lyckan den bor ej i stadskontrollerad hor,
och den kan inte heller köpas för pengar.
Men min brandslang gör dej stinn,
sprutar ända in i munnen din,
och om det går galet, kåta ungar ska vi få,
som kan rida ranka.