Olsson på biografen
T: Edvard Persson?
Mel: Trad. (Kors på Idas grav)
C G7
Unga Olsson uppå bio slår sej ner,
C
två små söta damer sitta strax bre've.
C7 F
Unga Olssons varma hjärta med musiken slår i takt,
C G7 C
allt emedan som han ser den första akt.
Plötsligt märker han en tråd av yllegarn,
vid den ena skon, han böjer sej och tar'n.
Han får tag i trådens ända och han nystar oförsagt,
allt emedan som han ser den andra akt.
Olsson tittar uti lönndom på de små,
märker inte att han nystar på sin trå'.
Den har blitt ett väldigt nysta, men han nystar oförsagt,
Olsson nystar genom hela tredje akt.
Men på paus lystrar Olsson till ett slag,
att den ena damen klagar uppå drag.
"Det känns nästan som jag skulle mista något av min prakt,
här blir mer och mera kallt för varje akt."
"Denna rysning kan jag rakt inte förstå,
jag tog på de onämnbara av trikå."
Olson stora bruna nysta' blev diskret tillsidolagt.
Olsson han fick aldrig se den sista akt.
|