Tango i Nizza
(Fortsättningen på Fritiof och Carmencita)
T&M: Evert Taube
Säj minns ni mej ännu don Fritiof Andersson,
det var länge se'n vi fick en dans vi två.
Men jag är Carmencita ifrån Samorombom,
där vi möttes nittonhundratrettiotvå.
En tangokväll på Pampas, en afton i april,
ja, ni stal en kyss och så fick ni en korg.
Jag var ung ni blev ledsen men så går det ju till,
ja och så for ni hem igen till Göteborg.
Vackra Carmencita, ni min enda kärlek,
hur kom ni till Nizza? Jag flög från Paris,
just för att träffa er här på något vis.
Friar'n med miljoner, säj, vart tog han vägen
Var nu inte elak, det var bara skämt,
och jag var bara sjutton år.
När ni red bort sista gången Andersson
från Samborombom, på er häst Maron,
var jag förtvivlad, jag grät i fjorton da'r,
för att inte ni var kvar.
Pappa han sa: Du är tossig lilla vän,
han kommer väl igen, men det blir inte den.
Mamma hon sa: Ja det tar en liten tid, se'n så får ditt hjärta frid.
|