Fritiof och Carmencita
T&M: Evert Taube
Samborombom en liten by förutan gata,
den ligger inte långt från Rio de la Plata.
Nästan i kanten av den blåa atlanten,
och med Pampas bakom sej, många hundra gröna mil.
Dit kom jag ridande en afton i april,
för jag ville dansa tango.
Dragspel, fiol och mandolin,
hördes från krogen och i salen steg jag in.
Där på bänken i mantilj och med en ros vid sin barm,
satt den bedårande lilla Carmencita.
Mamman, värdinnan satt i vrån,
hon tog mitt ridspö min pistol och min manton.
Jag bjöd upp och Carmencita sa: "Si graciias senor,
Vamos a bailar este tango".
Carmencita, lilla vän,
håller du utav mej än?
Får jag tala med din pappa och din mamma,
jag vill gifta mej med dej Carmencita.
Nej, don Fritiof Andersson,
kom ej till Samborombom,
om ni hyser andra planer när det gäller mej,
än att dansa tango.
Ack, Carmencita gör mej inte så besviken,
jag tänkte skaffa mej ett jobb här i butiken.
Sköta mej noga, bara spara och knoga,
inte spela och dricka utan bara älska dej.
Säj Carmencita, det är ändå blott med mej,
säj som ni vill dansa tango.
Nej, Fritiof ni förstår musik,
men jag tror inte ni kan stå i en butik,
och förresten sa min pappa just i dag,
vem som snart skulle fria till hans dotter.
En som har tjugo tusen kor
och en estancia som är förfärligt stor.
Han har prisbelönta tjurar, han har oxar får och svin,
och han dansar underbar tango.
Carmencita lilla vän, akta dej för rika män,
Lyckan den bor ej i oxar eller kor
och den kan heller inte köpas för pengar.
Men min kärlek gör dej rik,
skaffa mej ett jobb i er butik,
och när vi blir gifta söta ungar ska vi få,
som kan dansa tango.
|