Två liter mjölk

				Mel.: Maria Maruska

 Nu ska jag berätta en liten sak - 
 den handlar om två liter mjölk. 
 En flicka, och hon hette Tutt-Sofi, 
 och ful så hon knappt likna fôlk. 
 Blev skickad av mor sin till byn en dag, 
 att köpa en skum och en söt. 
 Men hur det gick me'na är nedrans dumt, 
 men jäntungen var ju ett nöt. 
 
 Hon sprang över gärden, och genom skog, 
 mot mjölkbo'n i byn i ett sträck. 
 Med två och tjugoåtta i pungen sin 
 hon släntade över en bäck. 
 Hon fastna' i taggtrå'n och rev sej så, 
 ja var skulle alla ha känt. 
 Hon korsa ett svartklätt begravningståg, 
 precis som om ingenting hänt. 
 
 Till slut var hon framme vid mjölkaffär'n 
 och skrek så därinnanför dörr'n: 
 "Jo, mor min vill ha - två liter mjölk" 
 och knappt stod det på sedan förrn' 
 hon fastna' i taggtrå'n igen och rev sej - 
 var är väl allom bekant, 
 Med tetra-paket uti var sin hand, 
 och dom hade hon köpt kontant. 
 
 När hon på returen passerat skog, 
 och bäck kom hon ut på en äng. 
 Vad fick hon se stackars flickebarn, 
 om inte en välvuxen dräng. 
 Hans ansikte lyste och stödd på lien, 
 han torkade svetten som dröp. 
 La, krokben för flickan som sprang så att hon, 
 på näsan i torverna stöp. 
 
 Hon låg där med mjölken i var sin hand, 
 men drängen han sa: "Du är söt, 
 och dej vill jag älska!" "Javisst" sa flickan, 
 "men fort för si far vill ha gröt." 
 Ja, himmelens fåglar i klarblå sky, 
 får se såna saker ibland, 
 men sällan ett par på en klöveräng, 
 där flickan har mjölk i sin hand. 

 Han kysste till avsked, men hon höll paketen 
 och hemåt hon ilade rädd.
 För modern var argsint och fadern hungrig, 
 och gröten kanhända va' svedd.
 När modren se'n öppnat paketen stod drängen, 
 kvar på sin äng när han hör: 
 "För bövelen flicka, spring en gång till, 
 det här var för sjuttsingen smör."