Den vredgade sjömanshustrun
T: Dix Dennie
M: Rune Björkman
Jag är den lagvigda hustrun till en sjöman,
en sådan som går iland, ibland på en fjärran strand.
Där träffar han "damer" som har såna söta namn,
och han har bevars väl en famn i varje hamn.
Han seglar runt på böljan blå och har så skojigt så och hej å hå.
Och besjungen han blir varenda dag på både grammofon och radio.
Han dansar fram med bajadärer som på kroppen inte har en trå`!
Och härhemma i HSB ska jag då bara sitta still och höra på?
Nej, jädrar och förbaska mej! Vågorna må blaska dej!
Hopp iland på en strand varsomhelst! Finns en mikrofon?
Ta hit den i en handvändning! Nu ska här bli utsändning!
Svarte Rudolf och Fritiof med fler, lyssna jag ber.
När ni dansar ikväll i negerbyar eller annorstädes på vår jord,
ta då fram en parlör och översätt för jag ska säga några sanningsord!
Så geishor och hulafjompor svimmar av och visar ögonvitorna,
och halvpermanenten raknar uppå carmencitorna…
Hej, Kalle Andersson, var du än är förtöjd,
din Frida är ganska nöjd, att höra om all din fröjd.
Från blåa Hawaii vill du komma hem ibland
och vara din frus äkta man, så gott du kan…
I glädjekvarteren i Marseille du spelar femkort med en skön madam.
Men var lugn gosse, jag ska nog ge dej betalt för gammal ost från Amsterdam!
Om du har ditt i Panama, så kan ju jag ha mitt i Blidösund…
Och är du siste man på skansen, kan jag vara sista kvinns på Gröna Lund.
På Söderhavets öar du går omkring och slöar,
men jag tror aldrig du gått där och blott spelat filipin.
Nej, dina små passioner besjungs i ord och toner,
så lyssna nu när din fru tar och ger hals i en vals.
Du kan hälsa till hawaiianskorna som bara klär sig i en kjol av bast,
att med Vistra för två och femti` metern kan en hel del karlar sättas fast…
Somliga av dem är så snygga så att du är ingenting att ha!
Det kan du hälsa ifrån mej till brahmaputtrorna!
Haven de är nu befriade, men tro ej att bara det är för dej som de är så fria, nej.
Här hemma har utländska "boys" börjat lägga till,
mot mej glittrar deras pupill ifall jag vill…
Mössan du sätter käckt på svaj och upp i hamnkvarteren dej beger,
men har du brått att komma upp från kajen, kan ju jag ha brått att komma ner…
Fransmän och amerikaner skockar sig så tätt kring mej som Vinga sill,
så för mej får du tjusa till så många fula hulafjompor som du vill.
Du tror väl att jag gråter, du tror väl jag förlåter
och står på stranden och viftar med hand… Aldrig med min fot!
Du tror att bara du glad e`. Nä, min gosse, här var`e tjo och hopp,
det kan du och den där Taube skriva opp!
I spanjorskornas ögon ser du halva löften när ni dansar vals ombord,
men en hambo med mej på nöjesfältet den e` bättre för den håller ord…
Nu vet du var du har din sjömansfru och det behöver du om nå`n!
Och så var det slut på sändningen från Frida Andersson!
|