Var är vinden som blåste i går
T: Albert Johansson
M: Allan Järbo
Oh Johnny, my friend Johnny Johnsson,
du var stark, du var ung och du log.
Ty du älskade skrattet och faran,
och du log fastän nöjet berog.
Du var rik ty du bad mej och tiggde (?)
men du fick vad den starke blott får.
Oh Johnny, du sjungande Johnny,
var är vinden som blåste i går.
Oh Johnny, du blåögda Johnny,
du var trolös som blåaste vår,
och ditt tal var så ljuvligt för evigt,
som en vårbris i tackel och tåg.
Men du länsade undan för stormen,
som tjöt i ditt kölvatten spår.
Oh Johnny, du blåögda Johnny,
var är vinden som blåste i går.
Oh Johnny, du blåögda Johnny,
du fick - ? - på gungande grund.
Ty på hamnstadens klippfasta gator,
blev du knäsvag och vinglig på stund.
Du har gått över sju oceaner,
och ej bleknat när bränningen slog,
men kapsejsat i whiskey and soda.
Var är vinden som blåste i går?
Oh Johnny, du prickat ditt sjökort,
med blindskär och tratt över kon.
Men du följer dock lydigt kompassen,
som står mot den farliga zon.
Och salt som den älskades tårar,
det är havet och törsten är svår.
Oh Johnny du svag är för tårar,
var är vinden som blåste i går?
Men Johnny när en gång signalen,
helt plötsligt blev klot över tratt.
Ty du dansar och havet dej famnar,
i en sista stormande natt.
Då vet jag runt sju oceaner
att smeka och klaga var våg.
Oh Johnny, my dear Johnny Johnsson
Var är vinden som blåste i går?
|