Vildandens sång

			Uppt.: Leon Landgren

Till nordliga landen vi foro om våren,
att häcka i säven som förut om åren.
Vi byggde vårt bo, uti kärlek och tro.
Vi byggde vårt bo, uti kärlek och tro.

En afton vi summo så sakta i säven,
en båt syns i fjärran och framme i stäven,
en jägare stod, och han sökte vårt blod.
En jägare stod, och han sökte vårt blod 

Och strax på minuten det blixtrar och knallar,
min make är skjuten, hans ångestrop skallar.
Jag manade då, till flykt mina små.
Jag manade då, till flykt mina små.

De kära som flydde jag ej kunde följa,
min sargade vinge jag ej kunde dölja.
I djupet jag dök, från blixtar och rök.
I djupet jag dök, från blixtar och rök. 

Se'n dess ah jag varit båd' fjärran och nära,
runt sjöarna farit och sökt mina kära,
men mött mina små, har jag aldrig ändå.
Men mött mina små, har jag aldrig ändå.

För människor akta av detta jag lärde,
i vass-skydd så sakta jag drar nu min färde,
till obebodd ö uti villande sjö.
Till obebodd ö uti villande sjö. 


Inspelning(ar): Alice Babs / Harry Arnolds orkester / 6 aug 1952 / Metronome J 235 / Gösta ""Snoddas"" Nordgren / Orkester (William Lind) / 22 aug 1952 / Cupol 4640 / Inger Berggren / Åke Jelvings orkester / 30 jun 1952 / Musica A 3306 / Lily Berglund / Knut Edgardts orkester / 11 aug 1952 / Sonora 7661" Lulu Ziegler / Willi Sörensens ensamble / 1952 / Tono Q 20019 / Marion Sundh / Thore Jederbys orkester / 11 aug1952 / Odeon SD 5665 / Thory Bernhards / Leon Landgrens orkester / 5 jul1952 / Philips P 50 022 /
- Tillbaka -
- Till första sidan -