Tuttan och Ingeborg
(You Can't Play In Our Yard Anymore)
Sv.T: Ernst Rolf
M: Henry W Petrie
Tuttan och Ingeborg, två flickor små,
med ljust hår och vackert hår och ögon blå.
Rosetter i håret, på skon likaså,
förklä'n med fickor i har dom bägget två.
Från skolan komme de jämt hand i hand,
och därvid knöto de ett evigt vänskapsband.
Men en gång plötsligt börja' de att slåss:
"Nu får du aldrig mera komma hem till oss.
Jag vill'nte leka mer på er gård, jag är inte vän med dej mer,
Jag kan gno på källartaket när du står utanför och ser.
du får'nte klättra mer i vårat träd och jag gillar inte dej,
jag vill'te leka mer på er gård när du är så le mot mej!"
Vägen till skolan var fruktansvärt lång,
när de gingo var för sej för första gång.
Timme på timme går, grämelsen gror,
bägge sväljde tåren, sorgen var stor.
Men vid det sista långa rastkvarter,
kan inte Ingeborg klara sej mer:
"Tuttan, jag ångrar så på det där du vet,
låt oss vara vänner i all evighet!
Kom och följ med hem på våran gård, jag är'te ledsen på dej mer,
vi kan gno på källartaket, när dom andra står och ser.
Du får gärna klättra i vårt träd, kom och följ med hem till mej,
kom och följ med hem på vår gård, för jag är så kär i dej!"
Caroline "Bokken" Larsson (1871 - 1970) sjöng "Tuttan och Ingeborg"
på Chat Noir i Oslo den 01.03.1912 men då under namnet "Tuppen
och Ingeborg". Ernst Rolf hörde den och skrev en svensk text med
namnet Tuttan och Lillemor som den hette när Emma Meissner sjöng
in den på skiva 1915. Ernst Rolf gifte sig 1928 med den norska
aktrisen och sångerskan Jenny Berntzen (Tutta Rolf) som han sedan
gav smeknamnet "Tutta".
|