Turalleri

				T: Svarta Masken
				M: Trad.

En sjöman han gungar på böljornas kam,
Turalleri, Turallera.
Kan flickorna tjusa var hälst han drar fram,
Turalleri, Hurra.
Och fast jag har älskat båd' stora och små,
På kroken jag aldrig har fastnat ändå.
Turalleri, Turallera, Turalleri, Hurra.

Den första, jag hade, hon hette Lovis.
Turalleri, Turallera.
Hon började genast en sträng exercis.
Turalleri, Hurra.
Var morgon jag måste med fart stiga opp,
Och skyldra vid sängen med kaffe och dopp,
Turalleri, Turallera, Turalleri, Hurra.

Så fick jag en annan vid namn Josephin,
Turalleri, Turallera.
Hon dummare var än en svanlös kanin,
Turalleri, Hurra.
För blev jag av kärlekens eld romanesk,
Hon pratade bara om korv oöh om fläsk,
Turalleri, Turallera, Turalleri, Hurra.

Viola-Rebecka var cirkus-artist,
Turalleri, Turallera.
Men kärleken dödade henne till sist,
Turalleri, Hurra.
För när hon fick se mej från cirkusens tak,
hon släppte sej ner med ett fruktansvärt brak.
Turalleri, Turallera, Turalleri, Hurra.

Martina var kraftig och lång och masiv,
Turalleri, Turallera.
Hon andades tungt som ett lokomotiv,
Turalleri, Hurra.
Och Klara var vit som en lilja i hyn,
men innehållslös som den sista revyn.
Turalleri, Turallera, Turalleri, Hurra.

Den sista hon klängde sej fast med ett tjut,
Turalleri, Turallera.
Vid fartygets akter när båten låd' ut,
Turalleri, Hurra.
Men av efter midjan en haj henne skar,
Vad skulle jag se'n med den bit som fanns kvar?
Turalleri, Turallera, Turalleri, Hurra.
- Tillbaka -
- Till första sidan -