Ti-pi-tin

			T: Sven Paddock
			M: Maria Grever

Rosita, känd för sin fägring,
är utsatt för en belägring.
Det är Manuel, som kväll på kväll,
satt kärleks-ell' i stegring.
Han sjunger den kära narren,
med tårar i röst och darren.
Rosita kan bli, ett bra parti,
det hörs nog i gitarren.

	Tipi tipi tin, tipitin,
	tipi tipi ton, tipiton.
	Hon står stel och frusen,
	när han lovar tusen,
	kyssar åt sin vän.
	Tipi tipi tin, tipitin,
	tipi tipi ton, tipiton.
	men hon säger: "Sluta,
	tänk jag kan ej njuta,
	av den sångaren."

Rosita tar sej för pannan,
och säger: "Är han en man han?
Visst spelar han bra, och tar ett A,
men jag vill ha, en annan."
Man Manuel slår på strängen,
och tonar på nytt refrängen.
Han sjunger med kläm:
"Jag vet nog vem,
som ska ta hem poängen..."

	Tipi tipi tin, tipitin,
	tipi tipi ton, tipiton.
	Han från trädgårdsgången,
	sjunger till balkongen:
	"Kasta ner en ros!"
	Tipi tipi tin, tipitin,
	tipi tipi ton, tipiton.
	Men så ändras minen,
	bakom tyllgardinen,
	har hon flytt sin kos.

Rosita hon har en fader,
som ej kan med serenader,
Han lova' och sa': "Jag ger'n ett ba'[d]
ty förr blir ja' ej glader!"
Och Manuel mitt i natten,
han sjöng bland blom i rabatten.
och just där han stod, med kärleksmod
det kom en flod, med vatten.
	
	Tipi tipi tin, tipitin,
	tipi tipi ton, tipiton.
	Eldigare blev han,
	i sin sång beskrev han:
	"Vad du gör mej säll!"
	Tipi tipi tin, tipitin,
	tipi tipi ton, tipiton.
	"Älskling du mej dårar,
	du med dina tårar,
	dränker mej i kväll!"