Sizzi av Lasso

				T: Dan Andersson
				M: Rolf Degerman

Hon föddes vid Lasso, där löjorna stimma,
i vågor som glittra likt pärlor och vin.
Han kom i det gulaste månljusets timma,
till stränder där ängsgräset blommar som lin.
Han döptes av vinden som for genom gräset,
till "Sizzi av Lasso" av springarnas ätt.
Men kalldes hare av folket på näset,
och dömdes till döden av jägarnas rätt.

Och dagögat, höken såg skarpt där neröver:
"Det rör sej, det prasslar i strandlinjens blom,
jag seglar väl ner när ett mål jag behöver,
jag skjuter - det kan ej bli värre än bom!"
Och nattögat, räven, gick fram och gick åter:
"Kan undra var Sizzi i kväll håller till?
Kan undra om liten går vilse och gråter,
han kan dock få sällskap i natt om han vill."

Men Sizzi gick glade genom ängar och hagar,
och gömde sej djupt in i Råmyra skog.
och bort flögo sommarens rosiga dagar,
och Sizzi fick leva förunderligt nog.
Då travade döden en dag genom skogen,
med herregårdskoppel och blanka gevär,
och jakten tog fart uppåt Hagbergasslogen,
och gick neråt Lasso och stannade där.

Där hörde vi ekot av smällarna sjunga,
kring Lasso, kring dalen och skogen och sjön.
Där fick han ett skott genom flåsande lunga,
och blodet rann rött på den gnistrande snön.
Vid Lasso, där isarna råmande brista,
vid foten av Kvarnklintens vissnade fur,
där tumlade Sizzi omkring i det sista,
där stannade drvet, där blåstes i lur.