Vid Siljan är mitt hem
T: ?
M: ?
Nu sol gått ner, nu är det kväll,
men stjärnan tindrar än.
Hon tindrar glad, hon är så säll,
när blir jag glad igen?`
Jag varit glad men icke här,
ej detta land min hembygd är
Vid Siljan är mitt hem.
Jag minns så väl, jag hörde den,
hur skogen susar där.
Och stugan vår, som stod vid den,
ej glömd av mig hon är.
Hon var så låg men kär ändå,
än torde den i dalen stå,
vid Siljans sköna strand.
Och Gud som hörer än de små,
och läker hjärtats sår.
Och låt mig än en gång få gå,
var Siljans stränder nå.
Där vill jag kämpa livets strid,
och sluta där mitt liv i frid,
vid Siljans sköna strand.
En Dala-son från fjärran land,
sin längtan klagar så.
Och vågorna som slå mot strand,
de nog varann förstå.
Vid minnen av de flydda da'r
i ögat stiger tåren klar,
likt Siljans silvervåg.
|