Jag har aldrig haft så roligt i mitt syndiga liv
T: Gösta Stevens
M: Ernst Rolf
Jag vann en tusenlapp på lotteriet häromdagen,
och då kan ni förstå att undertecknad var i tagen.
Å jag bjöd på kalas för alla rallarlagen,
vars make ingen sett minsann i hela Sveriges lann.
Där finns det vill jag menat,
båd akvavit och renat
å dessemellan åt vi falukorv som tidsfördriv.
Vi dansa unga, gamla,
Så tänderna dom skramla.
Jag har aldrig haft så roligt i mitt syndiga liv.
På logen där vi dansa, var det klackarna i taket,
men golvet de' va' ruttet, så det svikta under knaket.
Å förr`n vi visste ordet av så ramla hela braket,
rätt ner bland lagårns kreatur å andra vilda djur.
Jag hamna med en piga
i båset hos en kviga,
breve mig vråla svärmor som ett sprucket positiv.
Å korna som blev vakna,
dom skrek som hornen rakna.
Jag har aldrig haft så roligt i mitt syndiga liv.
När nubben den tog slut å när vi hört det sista hurret,
så gick vi ner till sjön och satte fart på motorsnurret.
Men hur det var så ramla svärmor ner i plurret,
å som hon inte ville dän, så sjönk hon som en sten.
Vi sökte å vi leta
men hitta blott en fläta,
som jag ska sätta inom glas å ram, min liv å kniv.
Sen sa jag de va djäken
nu tar allt fanen Näcken.
Jag har aldrig haft så roligt i mitt syndiga liv.
Sen for vi in till stan för att svärmors minne sörja,
med Maderia å champagnevin å annan dålig smörja,
men när det fram på kvällen blev för tråkigt,
ja då börja vi ett slagsmål, som man gör ni vet,
uti all enkelhet.
Sen minns jag ingenting förrän
jag vakna bakom dörren
i stadens enda enkelrum med gallerperspektiv.
Jag låg och såg på tanter
å flugor å elefanter.
Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv!
|