Ramona
SvT: Gösta Stevens
M: Mabel wayne
Lyckan i livet den är så kort,
bakom bergen blå
kanske finns en vrå
där inga moln skymmer solen bort.
Dit kan vi ju gå,
för att lyckan nå.
Ramona, för dig har världen blivit till,
Ramona, för dig finns lyckan om du vill.
För din skull tänds månen,
och alla stjärnor i det blå.
För din skull är marken,
beklädd med blommor, där du skall gå.
Ramona, för dig har solen fått sin glöd,
Ramona, för dig har solen färgats röd.
Nu ringer klosterklockorna sin sång för dig.
Ramona, för dig och mig.
Lyssna till sången, som bor uti,
vattenfallets brus,
skogens tysta sus.
Är det ej kärleksmelodi,
som den bringar dig,
hälsande från mig.
|