Piccolissima Serenata

		SvT: Karin Wollgast
		M: Gianni Ferrio

Aldrig mer än en gång du snubblar på lyckan,
ibland har den sällskap med kärleken.
och den kommer inte med stora fanfarer,
kanske som en flöjtton i skymningen.

	Picco-Piccolissima serenata,
	- mera mera kärlek och mindre ord.
	På varenda piazza, varenda gata,
	lite, lite månsken,
	och en serenata.
		
Stora ord och löften så tunna som vatten,
förblekna som stjärnor i gryningen.
Men den lilla sång som su sjöng härom natten,
får du gärna sjunga för mej igen.

	Picco-Piccolissima serenata...

Har du inga rosor så ta mandolinen,
och gå till det fönster där flickan bor.
Ser du henne skymta där bakom gardinen,
säj det med en sång kanske hon dej tror.
	
	Picco-Piccolissima serenata...

Kattorna har möte och åsnorna skria,
och gatan den ekar av sång och skratt.
Grändernas Don Juan går ut för att fria,
stämmer sin gitarr till ett ömt god natt.

	Picco-Piccolissima serenata...

- Tillbaka -
- Till första sidan -