Petter och Frida (Flera olika textvarianter förekommer men detta är den som Lasse Mollby själv sjunger) T&M: Lasse Mollby Nu ska jag sjunga en bit ur det verkliga livet, som jag hört den berättas och sedan här nederskrivit. Den handlar om falskhet och kärlek och svek, och hurusom Petter vart mager och blek. Hans kärlek till Frida var ärlig och sann, men hon lekte med Petter och tog sej en ann' Hon gick i skogen och vallade korna på bete, och han gick på vägen och grävde på nödhjälpsarbete. Han tjände tretton och sjutti-ti-ti-två, i veckan ifall att han snodde sej på. Det räckte till snus och till biobiljett, ty Frida hon skulle ha första parkett. Han var från Knarrhult en mil från Söderbärke, hon var född i Gnisseltofta socken uti Närke, Hon var glad i karlar och han var glad i kvinns, ja tänk så'na konstiga männskor det finns. Ofta dom satt bakom gärgårn och kôsste varandra, det hade dom kläm på för dom hade tränat på andra. Men en kväll så satt så Petter med Frida på knät, men hon bara snyfta och snusa och grät, till slut slapp de' ur na' "O, Petter mej fräls, du måste, du måste nog ge mej en päls. Ja Petter han gick där och grunnade länge på tanken, men till sist gick han in och tog ut ett par hundra på banken. Å han köpte en päls utav äkta kanin, å en söndagsklänning av crepe-de-chin, och en annan blåsa med blommer uppå, fast den var så stor så den hade dom båda två. Han var från Knarrhult en mil från Söderbärke........ Men nu började Frida att bli lite högfärdstokig, hon tyckte att Petter var kantig och klumpig och krokig. Och hon blev så nobel och så kulturell, så hon skulle dansa på stans stadshotell. så Petter han fick ta och hyra en bil, och till Askersund for dom av som en pil. Och in på hotellet klev Frida med nosen i vädret, och efter kom Petter med tummen i svångremmalädret. Ja Frida den släppte dom in utan prut, men Petter den tog dom och kastade ut. I pjäxer och skinnväst och utan rosett, man kommer ej in uti vår socitet. Så Petter for hem till sin gård i Söderbärke, och Frida hon stanna kvar uti sitt gamla Närke. Hon är arg på karlar och han är arg på kvinns. Ja, tänk sån'a konstiga männskor det finns. Inspelning: Skånska Lasse J:r / Olle Johnny & Co / 04 jan 1939 / Odeon D 5493 *
- Tillbaka -
- Till första sidan -