Tyvärr så är nog texten inte helt rätt.
Är det någon som har den rätta?

Petterssons flygning

				T&M: Jack Ronalds - Henry Carlsson

En dag så råka Petterson få en släng av flygardille,
han hade hört att nu för ti'n så ramlas det ej ner.
Och flygolycksprocenten är ju blott en halv promille,
och Pettersson fick för sej han begrep det där.
Han tog ett par tre huttar liksom för te döva skräcken,
och köpte sej en flygbiljett och hävde sej ombord.
Johanna hojtade och tjöt: "Kliv ner, du dör på fläcken"
men Petterssons sa: "Det här är ingen vanlig Ford"
Motorn börja surra, folket tjöt och hurra
Pettersson  viftade adjöss te socknas menighet.
Horisonten snurra å magen börja kurra,
när Pettersson mot himlen for som en komet.

På åtta hundra meter stack han huvet över kanten
och lämmna från sej ärterna han äti dan förut.
Han suckade: "Det tycks bli valuta allt för slanten,
och äventyret tar nog ett sjujädra slut!"
Liksom ett visset löv de dingla kring i atmosfären,
och när de gjorde looping då försvann hans sista hopp.
Han hojta: "Är vi inte framme snart ve Sankte Per än,
och i det samma råka de få motorstopp!
"Dyk me huve' före, åsså dra i snöre'"
skrek flygarn "för nu hänger livet på en fallskärmstrå'"
Petterson skrek: "Anamma, jag ska bums me'samma
till åt tillbaka tian för biljetten få"

Men flygarn lyfte Pettersson i kragen och i baken,
och hävde'n över kanten för de börja gå i spinn.
Och om en stund han sväva som en ängel över taken,
och i det ögonblicke fick Johanna si'n!
Hon skräna ilsket: "Säj, var har du vart din lea bängel,
var har du kommi' över detta flotta paraply?
Du har väl haft nå't hångel men nå'n vilsegången ängel"
men Pettersson han kände sej ej riktigt kry.
När han neråt blängde, såg han att han hängde,
rakt över någonting som di från la'gårn just kört ut.
Som ett skott han rände, neråt tills han kände,
nå'ntig som smacka hop i hans kavaj-syrtut

Och gubbarna kom dit med spett å kättingar å draggar
di baxa och di joxa för å' gräva honom loss.
Till Petterson di gnodde och drack öl mest flera kaggar,
och se'n om Pett'sons kropp de la en stadig tross.
De skaffa fotogen och veva fart på rättarns traktor,
men de' vart motorstopp för Pett'son mage tog emot.
För Petterssons mage är ju som bekant en viktig faktor,
och rättarn sa: "Jag undrar om han slagit rot?"
Pettersson Johanna, hojta': "Du kan stanna,
i stacken där du är för inte attan rör det mej.
Jämt du sitta skulle, där du är din drulle
så visste man ju säkert var man haver dej."

Och pojkarna i byn dom har nog aldrig haft så livat,
som när dom grävde Pettersson bak ladgårsknuten fram.
Och när dom fram på natta honom opp ur gropen hivat,
var ingen uti hela sockna allvarsam.
Johanna koka sodalut, men det var knappt att smörjan,
gick bort på Pettersson så hon fick gno i åtta da'r.
Och när hon gnuggat färdigt fick hon börja om från början,
för alltid var det några klickar som satt kvar.
Petterson aldrig mera, vågar protestera,
när hon befaller honom vaska sina fotabla'n.
Aldrig mer han flyger, å han in sej smyger
när han får höra surret av ett aeroplan.


Inspelning(ar): John Hedéen / Gösta Jonsson & Co / feb 1937 / Sonora 3238 /
- Tillbaka -
- Till första sidan -