Den sköna Helen / Flickan i Peru
(Darling Nelly Gray)
T: Evert Taube
M: R.B.Handy
Nu jag sjunger om ett annat land och om en annan kust,
och om minnen från min ungdoms flydda da'r.
Det är sången om den flickan som i glädje nöd och lust,
lovat älska den hon redan svikit har.
Vilka dagar, vilka stunder utav kärlek , sol och sång,
vilka nätter uti silvermånens glans!
Oh, i skuggan utav palmer ha vi vandrat mången gång!
Större lycka på jorden aldrig fanns.
Oh, min älsklig i Peru, jag är alltid ensam nu,
Med min sorg, min längtan och min melodi.
Ingen sjunger nu som förr du sjöng för mej i Tapalquén.
O min sköna, min älskade Helen
Vilka rätter uppå borden utav fina bamburör,
vilka drycker uti glasen av kristall!
Vilka blickar över glasen, som var fyllda med likör,
vilka hästar uti din pappas stall.
Oh, när ljuvt uti min famn du stundom vilade så säll,
vilken föjd, oh, vilken poesi!
Vilka armar! Vilken barm! Oh, vilken lycka varje kväll,
som nu för alltid, för alltid är förbi.
Oh, min älsklig i Peru, jag är alltid ensam nu...
Ack, när vågor sakta viska i vår vik i Tapalquén,
solen sjunker i Stilla havets famn.
Sitter jag här upp' i Nordens land och värmer mina ben,
framför brasan i mitt rum på Östermalm.
Ensam, glömd av alla och likså av den jag älskat mest
och förutan annan tröst uti min sorg,
än det hoppet att få hyra nu till våren omigen,
ombord på skeppet Gripen ifrån Göteborg.
Oh, min älsklig i Peru, jag är alltid ensam nu...
|