Visan om hästhandlaren som ville ha en fru
(Lite olika textvarianter förekommer)
Pelle han handla' me' hästar och kor,
som affärsman det fanns ej hans make.
Som hästkännare var hans vana så stor,
på en halvmil han värdera en krake.
Men han kunde ej dansa den enklaste vals,
och kvinnfôlkena - dom begrep han int' alls.
Han köpte parti och han sålde per styck,
och tjänade gruvliga pengar.
De' gjorde att Pelle blev rik i ett ryck,
och skaffa sej pigor och drängar.
Men Pelle han var int' belåten ändå,
för han skulle ha sej en gumma också.
Från landet tog Pelle ingen jänta minsann,
alla jänterna där han kassera.
Nej, han skulle ha en som var fager och grann,
och i bladen han begynt' annonsera.
Å tänk han fick svar på sin annons andra da'n,
och sedan fick Pelle en fru ifrån sta'n.
Den fruen hon skänkte till Pelle en glutt,
när dom varit gifta en måna'.
Pelle i glädje tog riktiga skutt,
och sa: "Tänk! Nu blir jag förvånad"
Ty maken har nog ingen bonn'jänta gjort,
Men för stadsfôlk - för dem går ju allting så fort.
Att köpa en vagga han skyndade bort,
till staden, men så tänkte Pelle.
att en enda vagga - de förslår inte stort,
jag köper ett dussin i stället.
För om en liten glutt varje måna' vi får,
då blir det ju dussinet fullt på ett år.
|