Pekka
(Ett varningens ord till älskare av ärtor med fläsk)

				T: ©  anders.benediktsson@musician.org
				M: Trad.

                F                          C7   
Det var en ungkarl som hette Pekka,
                                             F
sin mat han laga för minst en vecka.
              F7                 Bb
Han hade bara en stor kastrull,
                   C7                     F
var gång han koka den riktigt full.


En månda'morron han slakta grisen,
och se'n han tände en fyr i spisen.
Han stekte fläsket som han då fått,
han tänkte laga nå't riktigt gott.

När sedan fläsket var stekt och färdigt,
han koka' ärtor nå't så förfärligt.
De skulle räcka i fjorton da'r,
på grytan nästan det råge var.

Se'n åt han stekfläsk och kokta ärter,
till morron, midda' och sena nätter.
Ja, i en vecka så åt han så,
nu ska ni höra hur de kan gå.

Ni alla vet hur man blir i magen,
om man åt ärtor just hela dagen.
Nu Pekka ätit sju da'r i sträck,
i hela bygden han satte skräck!

Han sprang till dasset en gång i timmen,
och doften spred sej med sommarvinden.
Man gick med gasmask i hela byn,
Ja, ni kan tro att det var en syn.

På söndagskvällen, för tolfte gången,
han sprang till dasset med långa sprången.
I hastigheten han glömde då,
att släcka fimpen han rökte på.

När så han satt sej där uppå ringen,
han slängde fimpen rätt ner i "bingen".
Men gör man misstag av detta slag,
kan det gå illa en vacker dag.

Det blev en smäll där som hette duga,
vår Pekka for iväg som en fluga.
Han for iväg som en rymdraket,
och svävar runt nu som en planet.

Så nästa gång som ni äter ärter,
tänk efter före, vad kommer efter?
Så att en olycka inte sker,
ja nu så va' de' inte nå't mer.