Nordsjön
 
				T&M: Martin Nilsson


Gamla Nordsjön, som svallar och brusar, 
under vindarnas växlande gång. 
Sedan urminnes tider oss tjusar, 
din betagande rytmiska sång. 
Och jag känner hur skeppsdäcket svajar, 
vid din böljas förtrollande smek, 
medan stimmet av tumlare ilar fram 
med vårt fartyg I glittrande lek. 
På ditt blånande fält vill jag dröja, 
ty du är mig kär, vart det bär. 
Alla världens nationer dig plöja, 
följande din led mellan fjärran och när. 
Ur ditt djup hämtar fiskar`n sin äring, 
du välvande nyckfulla hav.
Lika väl du ger sjöfolk dess näring, 
så kan du bädda bland tången dess grav.

	Men det är skönt när man får lätta ankar 
	och sticka ut på böljorna de blå.
	När vi passera Doggers bankar, 
	från fiskeflottan en hälsning vi få.
	Varhelst en svensk sjöman på jorden vankar 
	har han Nordsjön i blodet ändå. 
	Därför hälsar han glatt med ett kraftigt : Hurra! 
	Den gungande Nordsjön blå.

På din vidsträckta blånande bölja
ifrån Dover till Pentland I nord, 
kan se'n tidernas morgon jag följa 
många färder runt hela vår jord. 
Där ett drakskepp för länsande vindar 
går med segel så vita som snö, 
här drar Spaniens stolta armada fram,
på sin kurs emot britternas ö. 
Och den holländska smäckra kravellen, 
gungar glad I håg på din våg,
och fregatten med höga kastellen,
seglar fram med spelande tackel och tåg. 
Och för fullt I var klut som kan draga, 
flyr klippern på vågornas dans.
Det är sjölivets vackraste saga, 
den tid då ångbåten ännu ej fanns.

	Men det är skönt när man får lätta ankar……

Vi har kryssat på blåa Atlanter, 
vi har länsat i sydlig passage. 
Med musik i barduner och vanter 
gick vi fram  på Neptuni parad. 
Nu går resan från tropiska länder 
emot hemlandets längtande hamn. 
När vi klarat kanalen och Dovers berg, 
öppnar Nordsjön sin böljande famn. 
Det är välkända kuster som vinkar 
från sin lugna värld, hem och härd. 
Där står vänliga fyrar och blinkar, 
var välkommen hem från er långväga färd. 
Hör kommandot i aktern som ljuder 
"Rejs upp, Purra ut alle man"! 
Det är Nordsjön som välkommen bjuder
på storm och sjö för en äkta sjöman.

	Men det är skönt när man får lätta ankar……

Gamla Nordsjön av stormarna tuktad, 
där vi drager från syd och till nord,
du är älskad och hatad och fruktad 
av befälet och folket ombord. 
Din tribut gamla Nordsjön du tager, 
ena stunden en ståtlig fregatt,
andra stunden en steamboat med man och allt,
i en stjärnljus och stormpiskad natt. 
Men när längtande månstrålar blinka,
på din demostråt runt vår båt. 
Dina dyningar sorla och snirkla, 
i en mjuk och vaggande, svävande låt. 
Och när stjärnhären över dej tågar, 
i rymdens oändliga vidd, 
diamanter där gnistrar och lovar 
ett diadem uti havsdjupets rigg.

	 Men det är skönt när man får lätta ankar……



Inspelning(ar): Hans Bjerkeling (Gustaf Hj. Lundqvist) / Gösta Westerlunds kapell / 1949 / HMV X 7558 / Harry Brandelius / Carl Jularbos orkester / 16 okt 1944 / Sonora 7215 / Jens Book Jensen / Egil Monn-Iversens ork. / / RCA NA 1003 (N) / Jens Book Jensen / Egils dragspelsork. / Oslo 13 okt 1956 / Cupol 4999 /
- Tillbaka -
- Till första sidan -