Nordsjön
(Endast första versen!)

		T&M: Martin Nilsson

Gamla Nordsjön som svallar och brusar,
under vindarnas växlande gång.
Sedan urminns tider oss tjusat,
din betagande rytmiska sång.
Och jag känner hur skeppsdäcket svajar,
vid din böljas förtrollande smek,
medan stimmet av tumlare ilar fram,
med vårt fartyg i glittrande lek.
På ditt blånande fält vill jag dröja,
ty du är mig kär, vart det bär.
Alla jordens nationer dej plöja,
följande din led mellan fjärran och när.
Ur ditt djup hämtar fiskar'n sin näring,
du välvande nyckfulla hav.
Lika väl du ger sjöfolk dess näring,
kan du bädda bland tången dess grav.

	Men det är skönt när man får lätta ankar,
	och sticka ut på böljorna de blå.
	När vi passerar Doggers bankar,
	från fiskeflottan en hälsning vi få.
	Var helst en svensk sjöman på jorden vankar,
	har han Nordsjön i blodet ändå.
	Därför hälsar han glatt, med ett kraftigt hurra,
	den gungande Nordsjön blå.

- Tillbaka -
- Till första sidan -