Jag är Nicklasson ifrån Skrållabo
som har hemmansdel uti Vargamo
men försålde den till en Rättviksbo
när som far min ur jordlivet gick.
Och när som jag såg det mej nyttade
jag till Skrållabo mej förflyttade
där jag mådde precis som den göddaste gris
tills kär Katarina jag fick.
Sen jag kramade liten hjärteskatt
i en tvåmanspolska en påskanatt
blev jag kärlekskrank som en klockarkatt
och slog fast att min ska du bli.
Sen gängade vi till en rosendelund
där jag pussade hennes purpurrnund.
Ifrån elva till tri var jag aldrig fri
för jag orkade ej låta bli.
Hon var inuti sina hjärtevrår
så beskedligersom ett lammafår
och så böjliger som ett skallahår
tills vår vigsel en dag fallit in.
Hon var skinnalen som en fin schalett.
Hon var kroppastinn som en vetmjölssäck.
Hon var stilig och fin lilla flickungen min.
Hon var livad och glad i sitt sinn.
| |
Men hon ändrades till sitt sinnelag
sen vi äktades på en bönedag.
Hon blev armastyv, hon fick karlatag.
Hon blev krånglig och bråkig och trilsk.
Hon blev naglavass som ett rivejärn
så hon bannades utav körkeherrn.
Hon klöstes å stacks å hon schall som en tax
att jag inte kolte vippen det är flax.
Jag var fordomsdags som en herrskapskarl
med min körkekäpp och min rökcigarr.
Jag var fotalätt som en ölanshäst.
Kan ni gissa hurdan jag är nu?
Jag är maskafrätt som en sötmjölksost.
Jag är håralös som en bonnaprost.
Jag har tre tänder kvar, jag är skallig som far.
Är det fin toalett på en karl?
Att bli giftassjuk i ett kjolatyg
vilket inom sig har ett satanstyg
är en galenskap som är hiskelig
för så vitt man vill lyckliger bli.
En blir levnadstrött utav hjärtesorg.
En får lungasot i sin revbernskorg.
En blir låter för tri, en får hypokondri.
En blir ilsken och arg som ett bi.
|