När våren kommer 

				T: Pelle Näver?
				M: 
 
När våren kommer med gröna blad och saven sjuder och droppar 
Och trasten sjunger sin serenad där bäcken kvillrar och hoppar 
Då tinar hastigt den bittra tjälen som bundit jorden och fjättrat själen 
Och man blir glad, Ja man blir glad. 

Och Magdalena, en gammal mö som missat ståndet det äkta 
och därför mente att kött är hö när inga känslor blev väckta. 
Av vinden gäcksamt blev ryckt i kjolen där hon gick 
barbent och böjd i solen och sådde frö Ja, sådde frö 

Till grannens Johan hon känt ibland en älskogspockande maning 
och ganska ofta i lyckans land i dröm hon svävat på spaning. 
Hon drömt om kyssar och annan våda och skyggt förnummit 
en hemlig klåda i pulsen brann i pulsen brann 

Nu plötsligt stod hennes torra håg i bråd och flammande låga 
och barmen hävdes i våg på våg och hjärtat svällde av fråga 
Ty grannens Johan stod trygg vid grinden och log och prisade virvelvinden 
För vad han såg. För vad han såg. 

En kväll vid stranden de fann varann där ljuvlig älskog dem tände, 
och tid och motstånd omsider svann när Amor pilbågen spände 
och johan alltid haft råg i ryggen Och Magdalena, 
tack vare myggen sin lycka fann! Sin lycka fann!.