O mia bella Napoli
SvT: Sven-Olof Sandberg
M: Gerhard Winckler
Natten i neapel oss bedårar,
- där är alla drömmar paradis.
Tusende svunna vårar,
dröjt i dess milda bris.
Genom hamnkvarterens trånga gränder,
klingar det en gatuserenad,
ut över golfens stränder,
vita i månens bad.
O mia bella Napoli,
dig har jag evigt kär!
O mia bella Napoli,
låt mig få stanna här!
Vulkanen lyser dunkelröd,
mot sammetsskyar,
och röda läppar kärlek bjöd,
med samma glöd.
O mia bella Napoli
du stad av ljus och sång.
O mia bella Napoli,
ack, låt mej än en gång,
när stjärnorna sin poesi
i havet strö
få se mitt bella Napoli
och sedan dö!
Högt från Sannarazzos gröna lundar
till Castell del Ovos dunkla strand,
knytas i kvällens stunder,
med denna sång ett band.
Varje sinne mäktigt den betvingar,
allas hjärtan slå samma takt,
när serenaden klingar,
får den en sällsam makt...
|