Balladen om den kaxiga myran
T&M: Stefan Demert
C G7
Jag uppstämma vill min lyra fast det blott är en gitarr,
C C7
och berätta om em myra som gick ut att leta barr.
F C
Han gick ut i morgondiset, se'n han druckit sin choklad,
G7 C
och försvann bland lingonriset, både mätt och nöjd och glad.
G7 C
Både mätt och nöjd och glad.
Det var långan väg att vandra, det var långt till närmsta tall,
han kom bort ifrån dom andra, men var glad i alla fall.
Femtio meter ifrån stacken, just när solnedgången kom,
hitta han ett barr på backen som han tyckte mycket om,
Som han tyckte mycket om.
För att lyfta fick han stånka, han fick spänna varje lem,
och så började han kånka på det fina barret hem.
När han gått i fyra timmar kom han till en ölbutelj,
han såg allting som i dimma, bröstet hävdes som en bälg.
Bröstet hävdes som en bälg.
Den låg kvar se'n förra lördan, "Jag skall släcka törsten min"
tänkte han och lade bördan, utanför och klättra' in.
Han drack upp den sista droppen som fanns kvar i den butelj,
sedan slog han sej för kroppen och skrek ut: "Jag är en älg!"
Å skrek ut: "Jag är en älg!"
"Ej ett barr jag drar till tjället, nu så ska ja' ta mej fan,
lämna skogen å i stället vända upp och ner på sta'n."
Men han kom aldrig till staden, något spärrade hans stig,
en koloss där låg bland bladen och vår myra hejdar sig.
Och vår myra hejdar sig.
Den var hiskelig att skåda, den var stor och den var grå,
och vår myra skrek: "Anåda! Om du hindrar mej att gå."
Han for ilsken på kolossen som låg utsträckt i han väg,
men vår myra kom ej loss se'n, han satt fast som i en deg.
Han satt fast som i en deg.
Sorgligt slutar denna sången, myran stretade och drog,
men kolossen höll 'en fången, tills han svalt ihjäl och dog.
Undik alkoholets yra, du blir stursk men kroppen loj,
och om du är född till myra, brottas aldrig med ett TOY,
Brottas aldrig med ett TOY.
|