Möte i gränden
T&M: Margit Lagerheim-Romare
En kväll i en gränd, när natten fallit på,
jag mötte dig till sist ändå...
Jag saknat dig i långa, mörka år,
men, så helt plötsligt, framför mej du står.
Vi hade tänkt att aldrig träffas mer,
säg, vems är felet att så åter sker?
Ur askan flammar det av hetsig glöd,
det är en känsla, som vi trodde död.
Livet ger tillbaka, vad vi få försaka.
Räck mig handen och låt oss aldrig skiljas mera!
Vår längtans tid har varit alltför lång,
man lever blott en enda gång.
|