Mitt svärmeri
T: Ernst Rolf
M: Vincent Scotto
Det har gång på gång mig hänt,
att en dam i Stockholm sänt
anonyma små biljetter,
med de vackraste buketter.
Och idag hon skrivit har,
att hon här på Fenix var,
tanken är fatal här i denna sal
finns hon mitt ideal.
Men Gud allena ser,
var hon har satt sig ner.
Mitt svärmeri är alltså här,
men jag vet inte vem hon är.
Det är så trista att inte veta,
vad hon kan heta, som jag har kär.
Ack, aldrig får mitt hjärta ro,
när hon är så inkognito.
Jag känner, att hon är mig när,
den som jag älskar är alltså här.
Jag är både stolt och glad,
och jag frågar mig var da'
är hon ung och är hon fager,
är hon fyllig eller mager?
Är hon mörk med kolsvart hår,
eller vacker som en vår,
Säg är hon brunett, är hon smått kokett,
har hon glatt och trevligt sätt?
Att hon är söt som få,
det är jag säker på.
Mitt svärmeri är alltså här…..
Är det ingen som har sett,
var hon köpte sin biljett?
Kontrollören kan måhända,
säga vart jag mig skall vända.
Ni som platsen skaffat har,
ni kan säkert säga var,
Kanske hon det är, hon som sitter där,
Hon rodnar ju, det klär,
Ett leende jag fick
och såg ni vilken blick
Mitt svärmeri är alltså här….
Och förstod hon endast de'
att en liten vink mej ge,
skulle hon mig lycklig göra
om min bön hon ville höra.
Om hon står vid vad hon skrev,
i sitt så charmanta brev,
måtte livet bli fyllt av poesi
och smått pikanteri,
Men värst av all, jag vet,
är denna ovisshet.
Om det är sant, du har mig kär,
så må du säga vem du är.
Ty annars må på knä jag falla,
för nästan alla som sitta här,
Ack, aldrig får mitt hjärta ro,
om du förblir inkognito,
Säg, vill du bli mitt hjärtas kär?
Så får du säga vem du är.
|