Stockholm, min barndoms stad T: Svarta Masken M: Helan Stockholm, hur vacker är du ej min barndomsstad, Stockholm, när lyktor glimmar som en pärlerad. Stränder och höga hus, speglas i Strömmens brus, röda av kvällssolens ljus. Stockholm, på Söders gator har en gång jag lekt, Stockholm, ditt larm är blott en sång som örat smekt, vart jag i världen drar. Hjärtat din längtan har, hem till mitt kära Söder. Där från min höjd, vill jag med fröjd, sången om Stockholm sjunga. Min melodi, min poesi, den dikt du skall förbli.
- Tillbaka -
- Till första sidan -