Marguerite
T&M: Alson - Eve
Någonstans, jag minns ej var,
kanske platsen ej finns kvar,
står en flicka i ett fönster och väntar.
Hennes mun är rosenröd,
samma mun hon en gång bjöd,
till en främling, som ej kom igen.
Har hon blommor i sin famn,
ska' du viska hennes namn,
Hennes namn Marguerite.
Och av blommorna du sett,
binder hon då en bukett,
tag den av Marguerite.
Om hon ler mot dej,
som hon en gång mot vagabonden log,
gör ej samma misstag som den vandrar'n när han tog
sin bukett ur hennes famn,
och se'n glömde hennes namn
Hennes namn Marguerite.
Ty den vandraren han har
Blott en vissnad blomma kvar,
och en dröm Marguerite.
|