En majvisa

			T: Gustaf Fröding

Nyss fåglarna sjöngo på nytt om vår
nytt hopp gav den lyckliga låten.
Men mig, som åter vid fönstret står,
i halsen sitter gråten.

Nu blommar all världen och sommarn drar in,
bland ljusgröna dungar och gärden.
All världen är skön, all världen är min,
och jag är en son av all världen.

Och törnrosröd lyser morgonsky,
och morgonens dimmor sig lyfta.
All världen är ung, all världen är ny,
och ändå så vill jag snyfta.

Ty morgonen kommer för klar, för snar,
för friska dess daggdroppar dugga.
Den lyser för ljust på den, som var,
för nyss i dödens skugga.
- Tillbaka -
- Till första sidan -