Lyckliga timmar
(Forever and ever)
SvT: Karl Lennart
M: Franz Winkler
När solen sig sänker
i havet en kväll.
När stjärnorna blänker
mot himlens päll.
Då ofta jag tänker;
Det vackra jag ser
är som ett återsken
av allt som du mig ger.
Bekymmer och vardag finns alltid,
därför jag säger mej själv
att livets små stunder av ljus harmoni
skall njutas, de gå så snart förbi.
De lyckliga timmar
som du har mig skänkt.
Så vackert rimmar,
med det jag tänkt.
Att du kan förstå mig, att vi två kan få,
ett paradis uti vår egen lilla vrå!
|