Luffarevisa 

				T&M: Martin Nilsson

När vårens vindar rista knopparna som brista 
då vill man ut och kvista och bli som barn på nytt.
Då axlar jag min mara allt uti solen klara,
och glädes att få fara ifrån min trånga hytt. 
		
Jag vandrar i den vida ring vårt långa land och rike kring, 
fastän jag äger ingenting så sjunger jag ändå.
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom, 
man glömmer lätt sin fattigdom om himmelen är blå. 
		
Man blåser hårda vindar igenom molnens grindar 
och björkar aspar, lindar  de ställa sig på lut.
Om ändlös lång är vägen då får man ta ut stegen,
och gina över tegen så tar väl vägen slut. 

Och är man inte lytt och vank, nej, frisk och rörlig, mjuk och slank, 
vad gör det då om man är pank och usel som en lump.
När alla vägar bär till Rom  grönska eller fager blom, 
så bleve vägen ganska tom om ej man drog en stump. 
		
Och träffar jag en flicka som vet att väl sig skicka 
så stannar jag en vicka allt hos den ljuva ros.
Om sen hon börjar ula och tjuta i sin kula 
och säjer: "Dröj en smula" då drager jag min kos. 

Ty ingenting får hindra mej, en ska väl inte binda sej, 
om så di runt mej linda sej min frihet än jag rår.
När alla vägar bär till Rom  grönska eller fager blom, 
ajöss min sista egendom, till nästa vän jag går. 

 Men kommer gula hösten med skrovlig rost i rösten 
då är det slut med trösten och grusat allt mitt hopp
 Det brummar i var fura och alla himlar skura 
och kläderna bli sura och häfta vid min kropp. 
		
 Men man ska vara lugn och klar och visa att man är en karl,
det finns nog dom som värre har än jag i all min brist.
När alla vägar bär till Rom grönska eller fager blom, 
och klaga är en ynkedom om dagen än är trist. 

Och den som visan skrivit det är en man som givit 
sej helt åt luffarlivet med påken i sin hand 
-när vårens vindar fara då axlar han sin mara 
och drar i solen klara runt hela Sveriges land. 

Han byter ej med herrarna som vräka sig i kärrorna 
allt efter feta märrarna överflöd och glans: 
När alla vägar bär till Rom grönska eller fager blom, 
har han sin största rikedom sol och vindars glans. 


Inspelning(ar): Artur Rolén / Arena-orkestern / 21 mar 1939 / Scala 240 / Calle Reinholdz / Sven Arefeldts ork. m. Sölve Strand / 27 maj 1945 / Sonora 7285 /
- Tillbaka -
- Till första sidan -