Luffarevisa 

			T&M: Martin Nilsson

När vårens vindar rista i knopparna som brista, 
då vill man ut och kvista och bli som barn på nytt.
Då axlar jag min mara allt uti solen klara,
och glädes att få fara ifrån min trånga hytt. 	
Jag vandrar i den vida ring vårt långa land och rike kring, 
fastän jag äger ingenting så sjunger jag ändå.
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom, 
man glömmer lätt sin fattigdom om himmelen är blå. 

Men blåser hårda vindar igenom molnens grindar, 
och björkar aspar, lindar de ställa sig på lut.
Om ändlös lång är vägen då får man ta ut stegen,
och gina över tegen så tar väl vägen slut.
Och är man inte trög och vank, nej, frisk och rörlig, mjuk och slank, 
vad gör det då om man är pank och usel som en lump.
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom, 
så bleve vägen ganska tom om ej man drog en stump. 
		
Och träffar jag en flicka som vet att väl sig skicka, 
då stannar jag en vicka allt hos den ljuva ros.
Om sen hon börjar ula och tjuta i sin kula, 
och säjer: "Dröj en smula" då drager jag min kos. 
Ty ingenting får hindra mej, en ska väl inte binda sej, 
om så di runt mej linda sej min frihet än jag rår.
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom, 
ajöss min sista egendom, till nästa vän jag går. 

 Men kommer gula hösten med skrovlig rost i rösten, 
då är det slut med trösten då grusas allt mitt hopp.
 Det brummar i var fura och alla himlar skura, 
och kläderna bli sura och häfta vid min kropp. 
 Men man ska vara lugn och klar och visa att man är en karl,
det finns nog dom som värre har än jag i all min brist.
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom, 
och klaga är en ynkedom om dagen än är trist. 

Och den som visan skrivit det är en man som givit, 
sej helt åt luffarlivet med påken i sin hand. 
När vårens vindar fara då axlar han sin mara, 
och drar i solen klara runt hela Sveriges land. 
Han byter ej med herrarna som vräka sig i kärrorna 
allt efter feta märrarna i överflöd och glans: 
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom, 
man har sin största rikedom i sol och vindars glans. 

Inspelning:
Calle Reinholdz / Sven Arefeldts ork. / 25 maj 1946 / Sonora 7285 /

- Tillbaka -
- Till första sidan -