Luffarevisa
T&M: Martin Nilsson
När vårens vindar rista knopparna som brista
då vill man ut och kvista och bli som barn på nytt.
Då axlar jag min mara allt uti solen klara,
och glädes att få fara ifrån min trånga hytt.
Jag vandrar i den vida ring vårt långa land och rike kring,
fastän jag äger ingenting så sjunger jag ändå.
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom,
man glömmer lätt sin fattigdom om himmelen är blå.
Man blåser hårda vindar igenom molnens grindar
och björkar aspar, lindar de ställa sig på lut.
Om ändlös lång är vägen då får man ta ut stegen,
och gina över tegen så tar väl vägen slut.
Och är man inte lytt och vank, nej, frisk och rörlig, mjuk och slank,
vad gör det då om man är pank och usel som en lump.
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom,
så bleve vägen ganska tom om ej man drog en stump.
Och träffar jag en flicka som vet att väl sig skicka
så stannar jag en vicka allt hos den ljuva ros.
Om sen hon börjar ula och tjuta i sin kula
och säjer: "Dröj en smula" då drager jag min kos.
Ty ingenting får hindra mej, en ska väl inte binda sej,
om så di runt mej linda sej min frihet än jag rår.
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom,
ajöss min sista egendom, till nästa vän jag går.
Men kommer gula hösten med skrovlig rost i rösten
då är det slut med trösten och grusat allt mitt hopp
Det brummar i var fura och alla himlar skura
och kläderna bli sura och häfta vid min kropp.
Men man ska vara lugn och klar och visa att man är en karl,
det finns nog dom som värre har än jag i all min brist.
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom,
och klaga är en ynkedom om dagen än är trist.
Och den som visan skrivit det är en man som givit
sej helt åt luffarlivet med påken i sin hand
-när vårens vindar fara då axlar han sin mara
och drar i solen klara runt hela Sveriges land.
Han byter ej med herrarna som vräka sig i kärrorna
allt efter feta märrarna överflöd och glans:
När alla vägar bär till Rom i grönska eller fager blom,
har han sin största rikedom sol och vindars glans.
|