Lördagsvalsen
T: Svarta Masken
M: Anselm Johansson
Kom följ mig nu Augusta, lägg armen om min hals
det skall gå undan uti flygande fläng i denna vals.
Var riktigt lätt på foten, det är ju lördagskväll,
du som är söt som en smällkaramell.
Där dansar tjocka Lasse och dammet står i sky
med Karolina som liknar ett uppspänt paraply.
Se Andersson i kryddbon, som väger sill och salt,
han dansar långsamt och högdraget kallt.
Nej, speleman skall spela och valsen skall gå varm,
tag långa steg du min Augusta och sträck din högra arm.
Låt golvets plankor gunga av glädjens hela makt
i lördagsvalsens trefjärdedelstakt.
Augusta hon kan dansa precis som en dansös,
fast hon är tjock och rund om midjan och ej så graciös.
Men mjuk som guttaperka hon är att hålla i
och full med kärlek och ljuv poesi.
Nyss dansa jag med Bolla i bomullsklänning gul,
men hon kom ej ur fläck och hon borde gått på hjul.
Och Anna-Stina rycker och knycker hit och dit,
sist slet hon bort utav rocken en bit.
Men härligt är att dansa i lördagskvällen sen,
när man har tvättat både fötter och ansikte och ben.
Man kråmar sig för flickan så stolt liksom en tupp,
då melodin till en vals spelas upp.
Augusta, jag skall drömma du vilar på min arm,
se'n jag har lagt mig i min säng under fårskinnsfällen varm.
Jag drömmer om din midja och dina ögon blå
och om den kyssen som jag ej kunde få.
Men ännu ljuder valsen fast speleman är sne'
och klockan visar på fyra då bara hon är tre.
Än kunna vi nog valsa ett par repriser till,
kom sätt dig se'n i mitt knä om du vill!
Augusta, har du känt huru ljuvligt valsen går,
ty jag har splitternya pjäxor med stroppar och resår.
Det känns som om vi båda ej golvet kunde nå,
precis som vingar vi hade, vi två.
|