Linnéa
(eller En titt i sjömanskistan)
T&M: Evert Taube
Jag har skrivit till min flicka, jag har skrivit till min vän,
jag fick svar den nittonde i denna månad.
Jag har prydit hennes kammare med blommor och med grönt,
och på väggen hänga tavlorna så skönt.
Hennes namn det är det vackraste som jag beskriva kan,
ty Linnea är det vackraste på jorden.
Det som blomsterkonungen under höga granar fann,
något skönare jag ej beskriva kan.
Jag har seglat och besökt så många länder på vår jord,
mången flicka har jag närmare beskådat,
men när pengarnas tog slut då fick man ensam gå ombord,
man får ångra mången gärning som blev gjord.
Men den flickan som är trogen den hon en gång lovat har,
har väl makt med både vindar och med väder.
När man tager fram porträttet men i kistelärkan har,
ja, då märker man att ingen är så rar.
Och det lockar och det viskar och det hugger och det drar
när man ser på bilden av sin svenska flicka.
Den som ständigt är i land och hos sin flicka vara kan,
vet ej hur det känns ombord för en sjöman.
Törna in i våta kläder i en sur och usel skans,
och så ut igen och alle man till väders!
När orkanens alla djävlar på atlanten går till dans,
och för jämnan skall en sjöman va' till hands.
Men från Baltimore till Vinga gick vår resa som en dans,
jag får hoppas att min flicka varit trogen,
fast på land gå större hajar än man skåda får på sjön,
och en sjöman kan bli lurad på sin lön
I min stuga uti Bohuslän jag väntar på min vän
jag har lovat henne giftermål och trohet.
Jag har prydit hennes kammare med blommor och med grönt,
och på väggen hänga tavlorna så skönt.
|