Klar liksom en stjärna,
var den blick jag såg.
När mellan Flen och Järna,
jag åkte uppå tåg.
Vem kom väl in så änglaren,
och slog sej ner, i tågkupen:
Lilly Franzén från Flen,
Lilly Franzén från Flen.
Tätt intill varandra,
satt vi, hon och jag.
Ingen kan väl klandra,
om jag blev lite svag.
Doft utav rosor och syren,
det spred hon uti rökkupén.
Lilly Franzén från Flen,
Lilly Franzén från Flen.
Hon var ensamjungfru,
bara tjugo år,
och drömde om, som ung fru,
med krona i sitt hår.
Stå framför altarringen ren,
med myrtenkrans, så söt och pen.
Lilly Franzén från Flen,
Lilly Franzén från Flen.
Jag grep ju chansen,
och sa: "Lilly, säj,
Kronan och så kransen,
den kan du få av mej,
och som två fåglar på sin gren,
vi sjunga skall om kärleken.
Lilly Franzén från Flen,
Lilly Franzén från Flen.
|
Stilla hon sej luta,
emot min kavaj,
och vi oss besluta-
de att en gång i maj
skulle hon bli min ögonsten,
och det var klart för lysningen,
emellan mej och sen
./.Lilly Franzén från Flen../.
Hon gick av i Järna,
dit hon köpt biljett,
och en annan tärna,
med lika trevligt sätt.
Nyspacklad och med vackra ben,
kom in till mej i rökkupén.
Jag sa: "Auf wiedersehn",
Lilly Franzén från Flen.
Efter två stationer,
kunde man få se,
två lycklga personer,
uti en rökkupé.
Kärleken är ett fenomen
- jag hade glömt för längese'n
Lilly Franzén från Flen,
Lilly Franzén från Flen.
Lilly hon försvann hon,
så hastigt som hon kom.
Hon fick ej nå'n man hon,
och inget "home sweet home".
Hon har gått in i Frälsningsarmén,
där hon har stigit till kapten.
Lilly Franzén från Flen,
Lilly Franzén från Flen.
|