Liljekonvalj
(Sweet violets) 
				T: Eric Sandström 
				M: Benny Samberg

Jag känner en ung man från Tumba,
som träffa' en flicka från Flen,
och blev intresserad av henne,
så fort han fick se henne.

	Liljekonvalj, ljuvare än rosor,
	vita konvaljer, som dolts av snö,
	men kommer åter i tö.

Han sa: "Frökens ögon är eldar,
på dem kan jag ej se mej mätt."
Hon svarade sorgset: "Min herre,
jag äger tyvärr bara -

	Liljekonvalj....

Han bjöd henne sedan på middag,
hon lyste med solen ikapp.
Men när han se'n skulle betala,
var all vad han ägde en -

	Liljekonvalj.....

Han frågade henne: "Säg har ni,
vart kär i nå'n annan, min vän?"
Hon svarade enkelt: "Oh, Henrik,
jag alltid vart tokig i -

	Liljekonvalj.....

Han var till sin läggning belevad,
och ansågs mot damer urban.
men sa, när han först såg sin svärmor
den tanten hon liknar ju -

	Liljekonvalj.....

Hans svärmor tog älskvärt emot'en,
och bjöd honom sedan på öl.
med tre nypor ren arsenik i,
ty hon tyckte han var en -

	Liljekonvalj.....

Men Henrik stod rycken för drycken,
han fick inte ens en kollaps.
Han sa blott: "Nu skulle det smaka,
förvisso rätt bra med en -

	Liljekonvalj.....

Hans fästmö - ty han var ej gift än -
sa: "Hur är det med dig mitt Gull?"
och mor hon tillade vänligt:
"Det verkar som om han var -

	Liljekonvalj.....
		
Trots allt de en dag stod i kyrkan,
och prästen till Henrik sa: "Säj,
säj tager du denna etcetra..."
och Henrik han sa givetvis -

	Liljekonvalj.....

Men modern till bruden, hon tyckte,
ej svaret var tillräckligt bre.
Sin hattnål i Henrik hon stötte,
Så han skrek ett baklänges  -

	Liljekonvalj.....

Moralen av detta är enkel,
att vill du ej ha en gemål,
se till att din svärmor in spe då,
i hatten ej har någon -

	Liljekonvalj.....








- Tillbaka -
- Till första sidan -