Lili Marleen
SvT: Gunilla
M: Norbert Schultze
Klar liksom en stjärna vid kasernens dörr,
lyste en lanterna, den finns där nu som förr.
På trottoarens nötta sten,
jag möter dig i lyktans sken,
som förr, Lili Marleen, som förr Lili Marleen.
Tätt intill varandra stod vi hand i hand,
ingen kunde klandra, jag stal en kyss ibland.
Vad gjorde det om vinden ven,
vi stod i lyktans trygga sken,
vi två Lili Marleen, vi två Lili Marleen.
Nu ropar vakten: "Kom in ty tapto går!
Du hörde nog på takten, jag inte dröja får.
Men det är svårt att ej bli sen,
när i min famn vid lyktans sken,
du är, Lili marleen, du är Lili Marleen.
För mitt öga står du, dina läppar ler,
all min längtan får du, i drömmen jag dig ser.
Så som du stod i lyktans sken,
en avskedsstund då vinden ven.
farväl Lili Marleen, farväl Lili Marleen.
|