Lili Marleen

			SvT: Gunilla
			M: Norbert Schultze

Klar liksom en stjärna vid kasernens dörr,
lyste en lanterna, den finns dä'r nu som förr.
På trottoarens nötta sten, 
jag möter dig i lyktans sken,
som förr, Lili Marleen, som förr Lili Marleen.

Tätt intill varandra stod vi hand i hand,
ingen kunde klandra, jag stal en kyss ibland.
Vad gjorde det om vinden ven, 
vi stod i lyktans trygga sken,
vi två Lili Marleen, vi två Lili Marleen.

Nu ropar vakten: "Kom in ty tapto går!
Du hörde nog på takten, jag inte dröja får.
Men det är svårt att ej bli sen, 
när i min famn vid lyktans sken,
du är, Lili marleen, du är Lili Marleen.

För mitt öga står du, dina läppar ler,
all min längtan får du, i drömmen jag dig ser.
Så som du stod i lyktans sken,
en avskedsstund då vinden ven.
farväl Lili Marleen, farväl Lili Marleen.

- Tillbaka -
- Till första sidan -