Lilla Lisa

			T&M: Gustaf Fonandern

Lilla Lisa hon var 19 år, för första gång på balen går, 
hon sötatst var av alla.
Sitt blonda hår hon bär kokett, och hon en hårlock låter lätt,
ned uppå kinden falla.
Bland annat dansar hon på bal'n, just med gamle general'n.
en äkta fröjdepappa.
När generalen råkar se, att Lisa var så dekol'té
monokeln där han tappa,
så nedrigt - försmädligt.

Uppå förbjudna vägar går, monokeln och vi nog förstår,
så'nt är ju oförväget.
Tänk vad monockeln allt fick se, men lilla Lisa menade,
se' känns allt litet eget.
Hon ömsom blef båd blek och rö', ja hon önska sej att dö,
hon minst sagt blev förlägen;
Generalen mena: Dumt att ja' - ej i monokelns ställe va'
att se vart den tog vägen, 
så nedrigt - så försmädligt.

Till gränsen nu monokeln gått, hon är förlägen och har brått,
att sig söka dölja.
Men just som Lisa ämnar gå, en liten löjtnant frågar då,
om han får henne följa.
General'n letar som besatt, att få Lisa och monokeln fatt,
det är han fast besluten.
Men tänk monokeln andra da'n, man fann på löjtnantens divan,
alldeles sönderbruten,
De' va' ju nedrigt - försmädligt.