Kväsarvalsen

			T&M: Artur Högstedt
		
En kvantig träder i salen in,
för att fröjada me' fjällan sin.
och alla rynkor bli glada i håg,
ty stunsigare kvanting man sällan såg.

	O, du  den stunsigaste kvantig,
	som vi nå'nsin i livet gett.
	Något av vår kvintitettjolanting,
	ty aldrig bättre än dig vi sett.

Grabben sej sakta i salen rör,
tar av sig lörpan från lockigt skör.
Stoppar den ner i uti lomman sin,
tar ett tag i daljan och gör sej fin.

	O, du  den stunsigaste kvantig....

Grabben går efter väggen kring,
träffar sin fjälla i rynkornas ring.
Släcker harset och spottar ett tag:
"Tjänare A'gusta, goddag, goddag!"

	O, du  den stunsigaste kvantig....

Två armar hon lägger om grabbens hals,
för att fröjda med honom en vals.
Två kardor han lägger om henne då,
å sirligt och kväsigt de börjar gå.

	O, du  den stunsigaste kvantig....

Med huvud mot huvud, och bröst emot bröst,
han viskar till henne med kärlekens röst:
"Ej bussigare fjälla än dej jag får"
och så i en cirkel det hela går.

	O, du  den stunsigaste kvantig....

(Lanserad av Helfrid Lambert i revyn "Den stora strejken" (1899)

- Tillbaka -
- Till första sidan -