Krogen i Uddevalla
(Inspelad version)
T: Charles Henry
M: Herbert Wahlberg
Helskinnad kom man till sist i land,
från plurret, där skutan brann.
I pressen en hjälte man blev minsann,
då var man en hjälte fosterland
Man kom i land i en hittad väst och en lånad bralla,
men hjälteglorian den försvann på ett lite kick.
När utan krage man kom på krogen i Uddevalla,
och tänkte läska sin torra hals med en drick.
Ja visst är det skönt med ett fosterland,
och att man äger ett sådant det kände man,
när utan krage man kom till krogen i Uddevalla,
och byråkratius vifta stopp där med hand'
Visst har man ankrat båd, här och där,
i Cairo, Marseille, Hongkong.
I alla hamnar dit kryssen bär,
finns flickor och så pling pling plong.
För storm och minor och eld ombord ska en sjöman palla
till varje pris skall han föra skutan med last i lann'.
Men utan krage gå in på krogen i Uddevalla,
till det behövs absolut en hårdare man.
Fast är man garvad till själ och kropp,
finns de' dock en sak jag inte kan klara opp,
att utan krage gå in på krogen i Uddevalla,
när krångel-Johansson utanför hojtar: Stopp...
Kanske med brudarna på Hawaij,
man haft lite tjim och tjo.
Och osat på opium i Shanghai
och kysst lilla geishan Min-ho
Att ta ner månen och ge sin böna det kan vi alla,
den bagatellen är för en sjöman rakt ingenting.
Men utan krage gå in på krogen i Uddevalla,
är mycket värre än ta sig ut från Sing-Sing.
Jag undrar just hur det skulle gå,
om självaste Belsebub sej försökte på,
att utan krage gå in på krogen i Uddevalla,
vi fick nog vända direkt och gå bägge två....
|