Krogen i Uddevalla
(Visböckerna version)

			T: Charles Henry
			M: Herbert Wahlberg

Helskinnad kom man till sist i land,
från plurret, där skutan brann.
Pressen dom hojtade och gick an,
då var man en hjälte....minsann....

	Man kom i land i en hittad väst och en lånad bralla,
	men hjälteglorian den försvann på ett lite kick.
	När utan krage man kom till krogen i Uddevalla,
	och ville läska sin torra hals med en drick....
	Visst är det skönt med ett fosterland,
	och....att man ägde ett sådan....det kände man,
	när utan krage man kom till krogen i Uddevalla,
	och byråkratius satte opp "kalla hand"...

Visst har man ankrat båd, här och där,
i Cairo, Marseille och Hull.
I alla hamnar dit kryssen bär,
fanns alltid en chans att bli full...

	För storm och minor och eld ombord ska en sjöman palla
	till varje pris skall han föra skutan med last i lann'.
	Men utan krage gå in på krogen i Uddevalla,
	till det behövs fan i mej en hårdare man...
	Visst är man garvad till själ och kropp,
	.... det finns blott en sak jag inte kan klara opp,
	att utan krage gå in på krogen i Uddevalla,
	när ängeln Gabriel utanför hojtar: Stopp....

Kanske med brudarna på Hawaij
man haft alla stunders kul.
Man osat opium i Shanghai 
haft harem i istambul....

	Att ta ner månen och ge sin böna....det kan vi alla,
	den bagatellen är för en sjöman rakt ingenting.
	Men utan krage gå in på krogen i Uddevalla,
	är mycket värre än ta sig ut från Sing-Sing....
	Jag undrar just hur det skulle gå,
	om självaste Sankte Per sej försökte på,
	att utan krage gå in på krogen i Uddevalla,
	vi fick nog fan stanna utanför bägge två....
- Tillbaka -
- Till första sidan -