En liten konstnär

			T: Nils Ferlin
			M: Lille Bror Söderlundh

Vinden är vresig, kölden sträng,
var god mot en liten stalledräng.
Ty önskar han något för egen del,
är det bara ett Magdeburger-spel.
Det skulle han fingra små visor på,
som skulle all socknen med häpnad slå.
Och folk skulle färdas i mil och mer,
att höra hans handklaver.

Vresig är vinden, kölden sträng,
han kröker ihop sig vår stalledräng.
Dock snart skall han sitta i höghet stor,
och knäppa på knappar av pärlemor.
Då blir det att säga vid kvarn och kross,
En märklig man! En bekant till oss.
Han gick här och frös, precis som vi,
precis som vi, ett stort geni

Så kunde det falla ibland ett ord,
fastän luft är luft och jord är jord.
så att troligt är att vår stalledräng,
fryser sej stel i kölden sträng.
Fryser sig fast precis som vi,
och aldrig blir stor och berömd och fri.
Utan bara får gå där, dag efter dag,
som vi, med förgrämta anletsdrag.
- Tillbaka -
- Till första sidan -