Kärleken kommer och går
(Ur filmen: "Sven Tusan")

					T: Åke Söderblom
					M: Fritz-Gustaf

Tusende visor mångtusen de skrivits om kärlekens röda rosor, om kärlekens röda rosor,
bland de mångtusende visor det blivit mej unnat att minnas den här.
Han var en varm- han var en varm- han var en varmbadhuskamrer,
hon var en kall- hon var en kall- hon var en kallskänka med mer.
En vårkväll de möttes de tvenne,
och han blev förälskad i henne.
För hon hade sex- hon hade sex- hon hade sexton rum och kök
där hon fick lust- där hon fick lust- där hon fick lustigt nog besök.

Samma gamla visa, sjungen år från år,
för kärleken den kommer, den kommer, den kommer den kommer och går.

Vad nu kamrern som ur drömmarna väcktes
av kärlekens röda rosor, av kärlekens röda rosor,
Han fick bevittna hur drömskivan spräcktes,
när kallskänkan hastigt försvann.
Hon fick en grann- hon fick en grann- hon fick en granne det är sant,
och han var prins- och han var prins- och han var prinskorvsfabrikant.
Nu bad hon kamrer'n resignera,
och tänker när kvinnan han ser att,
det finns nog en sill- de finns en sill- de finns en silverräv nå'n stans.
Bak hennes säng- bak hennes säng- bak hennes sänkta ögonfrans.

Samma gamla visa sjunges år från år,
för kärleken den kommer, den kommer, den kommer den kommer och går.


Inspelning(ar): Dagmar Olsson / Stig Holms ork. / 11.03.1949 / HMV / *
- Tillbaka -
- Till första sidan -