När bröllopsklockor ringa
T: Sven-Olof Sandberg
M: Bert Carsten
Från flydda da'r jag än har kvar,
en liten melodi, all livets poesi den gav mig.
En klocka klar dess toner bar en vacker sommardag,
på kyrkans gång vid deras sång gick du och jag.
När bröllopsklockor ringa ljuvt sin ljusa sommarsång,
bland björkarna som sakta susa.
Då minns jag hur du log mot mig på stenlagd kyrkogång
med tårfylld blick bland rosors röda fång.
Tyst stod skogen, leende i sommarskrud,
björkarna som du, klätt sej till brud.
När bröllopsklockor ringa, all vår lyckas poesi,
de gömma i sin melodi
När åren gå och silvergrå din hjässa blir en gång,
då minns vi än vår sång om våren.
Och när vi två till ro får gå och livet flytt förbi,
kring oss ändå vi höra få vår melodi.
När bröllopsklockor ringa..............
|