Klockbojen
T: Bengt Sigurd
M: Charles Norman
Klockboj skänk mig tröst med dina toner,
klinga ut i årets sista natt.
Du är vän med havets blå nationer,
där du står på post i Kattegatt.
Klockboj när jag nästa gång dig hälsat,
mörker vikit för den ljusa vår.
Du som tusen sjömäns liv har frälst,
tag min sång när skutan hemåt går.
Klockboj, sommarvindar ömt dig smeka,
nu din maning gäller seglardust.
Ljumma vågor solbelysta leka.
Undan färden går med liv och lust.
Klockboj när som havet vredgat ryter,
genom stormen mäktig hörs din röst.
Trofast säker på din post du flyter,
hjälp du ger i mörk och gråkall höst.
Klockboj du en gång för mig skall klinga,
när min sjömansgärning slutad är.
För min själ jag vet att du skall ringa,
toner som är varje sjöman kär.
|