Karl-Alfred och Ellinor

			T&M: Evert Taube

 En ung sjöman, Karl-Alfred var hans namn, 
 han for så vida ifrån hamn till hamn. 
 Han var så lycklig med sitt fria liv, 
 han hade ännu ej förälskat sig. 
  
 Som lättmatros förtjänte han sitt bröd, 
 hans moder levde men hans far var död. 
 Han skrev så kärt till modren all ibland, 
 och sände penningar från fjärran land. 
 
 Port Adelaide, det är en trevlig stad, 
 där är en sjöman alltid nöjd och glad. 
 Karl-Alfred snyggar sig och går iland, 
 med glatt humör och penningar i hand. 

 Till en teater går Karl-Alfreds stig, 
 ty han har gått iland att roa sig. 
 Där sätter han sej uppå läktaren, 
 då hörs en röst: "Hallo, my little friend." 
 
 Han vänder sig och ser i samma stund, 
 en vacker flicka, hennes röda mun, 
 den ler mot honom och hon viskar säll: 
 "Come on, my darling! Följ med mej ikväll!" 
 
 Och när som föreställningen är slut, 
 då går Karl-Alfrd med den flickan ut. 
 Hon säger: "Följ nu med din Ellinor, 
 så ska du se, hur snyggt och fint jag bor." 
 
 Uti ett hus uppå Victoria Street, 
 där bodde hon - han följer henne dit. 
 Knappt sitter hon uppå Karl-Alfreds knä, 
 så säger hon: "Ta fram din portmonä!" 

 Karl-Alfred frågar: "Vad skall du med den?" 
 Hon svarar blott: "Ta hit den strax min vän!" 
 och i det samma kliver in en man, 
 en sådan som, man ej beskriva kan. 
 
 Han riktar mot Karl-Alfred sin pistol: 
 "Hand o'er your money, be quick you big dam' fool." 
 Men vår Karl-Alfred fruktar ej hans tjut, 
 han säger blott: "Ja, varsågo och skjut!" 

 Men utur fickan ta'r han portmonän, 
 och boven får den mellan ögonen. 
 Se'n säger han till lilla Ellinor: 
 "Adjöss me dej, ursäkta att jag går!" 
 
 Men den som denna visan diktat har, 
 det är en man som en gång var, 
 uti ett hus i tredje våningen, 
 i Port Adelaide, i Australien. 

- Tillbaka -
- Till första sidan -