Kalla fötter
(Variant på texten)
T: Lars Bondesson
M: ??
Jöns Pettersson han vankade till doktorn, för att bli
reparerad och kurerad för ett men.
Jöns Pettersson var eljest ganska frisk och lytesfri,
men han hade så förfärligt kalla ben.
Jöns Pettersson recepter fick, så långa som ett år;
men han tacka, fast han sörjde uti mjugg.
För, fjorton da'r därefter, han till doktor'n återgår -
för det hade inte hjälpt ett enda dugg.
Och doktor'n ordinera honom bad av alla slag,
både med och utan elektricitet.
Men Jöns han kom tillbaka, väl jämt var sjunde dag,
utan att bli hjälpt för sin abnormitet.
Nu vet jag ingen annan råd, sa' doktor'n, än att ni,
när det onda kommer, som er plågar styggt.
Vill bruka samma medel, som jag alltid själv försökt,
och det jagar bort det onda straxt på flykt.
När jag till sängs om kvällen går och inte får en blund,
för att fötterna ä' kalla såsom is.
Då sticker jag dem bort till gumman min en stund
och det käns som om jag var i paradis.
Jöns Pettersson vart själaglad och tackade för sej:
Hjälper de' mej, ja då känner jag mig säll;
Vill ni va' så snäll och fråga er gumma ifrån mej,
om det passar att jag kommer nu j kväll.
|